POTATONESS OVERLOUD!!!
 

Julafton var awesome i år! Och tomten var norsk! Men ska jag vara ärlig så tyckte jag nog pyttelite mer om vårt lilla förskotts-julefirande näst sista skoldan. Jag fick så enormt många kramar när vi delade ut julklapparna till varandra! Och inte såna där stela "jagtyckeregentligeninteomdig"-kramar, utan riktiga, underbara och äkta kramar! Och så fick förståss Potatis massa kramkuponger i julklapp (*host* Jag undrar vem hon fick dem av *host host*), så vi gick runt och kramade alla nära vänner vi kunde hitta på två minuter innan vi gick tillbaka till vårt lilla gäng för att ännu en gång tacka alla så hämskt mycket för de fina julklaparna.

Dagen efter julafton fyller min farbror år, så vi åkte hem till hon om för att fira där också, och eftersom att jag inte kunde vara med när pappas sida av släckten firade jul, så blev det lite julefirande där också. När vi kom hem hade pappa förståss gömmt några julklappar under granen också, och jag kände verkligen att pappa kände mig riktigt bra när jag insåg att han hade köpt en YOHIO-bok till mig. På riktigt, jag trodde att jag hade tappat intresset för den där rosa fluffbollen, men icke! Och boken är desutom singerad av självaste honom själv.
Okej, jag kanske inte bryr mig så överdrivet om just autografen, men det är ändå riktigt coolt.

Jag hoppas, om det finns någon som läser den här bloggen, att ni också har haft det bra i jul. Och gott nytt år!
Jag vill också att ni ska veta att jag antagligen inte kommer skriva överdrivet mycket under jullovet. Har ju nästan bättre saker att göra.. kan vi ju låssas.

GO'JUL I EFTERSKOTT!
GOTT NYTT ÅR!
//Enhörningen

TJOOO   

Igår va det julavslutning i skolan. Alla fick gå upp tidigt och gå till skolan, bara för att få sina betyg i ett onödigt stort kyvär och tvingas genomlida tre kramar från tre förvirrade lärare och sedan sätta sig ner på golvet igen för att se på när resten av klassen gick fram och fick sina tre stela och pinsamma kramar. Sen gick alla hem, utom jag och en kompis, som satt kvar i korridoren och petade på våra mobiler.
Idag slog jag in en uppblåst ballong, som jag tänkt ge i julklapp till Rainbow. Den var för stor för att jag skulle orka ta med den hem till henne, så nu ligger den och stör mig på mitt skrivbord istället.
På riktigt, vem vill inte ha en ballong i julklapp? Dem är awesome! Allt är awesome! Livet är awesome, och det är det enda jag kunnat tänka på i flera månader nu.

JAG ÄR FÖDD I SVERIGE, JAG HAR EN BALLONG I MITT RUM, MIN KOMPIS HETER REGNBÅGE, MITT LIV ÄR AWESOME!!!
Hade inte musik funnnits hade mitt liv antagligen inte varit hälften så awesome, för då hade jag inte kunnat sitta och sjunga falskt hela dagarna inne på mitt rum. Att bero på musik tog mitt spotify premium slut nyss! OCH JAG HAR PRECIS FASTNAT I EN LÅT!!!
PANNIK!!

Idag dödade min mamma nästan sina fem barn under middagen. Hon är hämsk. Hämskt dålig i matlagning. Hon ville göra lite "stark" mat, och hon lyckades inte alls, för den blev inte stark. Den blev övernaturligt, super-duper, obarmhärtigt stark. Alla barnen smakade och de tre yngsta (alla tre under är fem år) grät och jag och min äldsta lillasyster fick tårar i ögonen, och låssaspappa blev snorig. Mamma tyckte det var gott, men kanske en aning starkt. Hon började hosta efter ett tag, och fick också tårar i ögonen, men det är så hon blir när hon äter av den mat hon gillar.

Idag blev min mamma ond, och det tror jag inte att hon förstår. Jag menar, jag tror inte på det, så varför skulle hon göra det.
Stackars småbarn, som inte fick tillräkligt med dricka efter den starka måltiden.
Och stackars mamma, som inte vet om att hon är ond, och som inte kommer få laga mat på ett tag framöver.
Men mest av allt: stackars er, som tvingas läsa om min mammas dåliga matlagning. På riktigt, det finns bättre saker att slösa sin tid på. Den här tiden det tog er att läsa det här kommer ni aldrig att få tillbaka, och det är bara mitt fel. Muhaha.
Vänta, betyder det att jag också är ond nu?
...
Mammas fel.

Sishalaijtar.
//Enhörningen

Idag var en awesome dag, och jag tänker dela med mig av den till er, för det är vad fluffiga enhörningar gör.
Det började med att jag vaknade av en sjukt irriterande väckarklocka. Sedan öppnade jag ögonen för att snoza. Efter det så ställde jag mig upp, men jag tog först av mig mina sov strumpor. När jag klätt mig (och berättat för mig själv om hur underbar dagen skulle bli) drog jag upp rullgardinerna, släckte taklampan och klev ut till en ny och främmande värld (mitt vardagsrum).
Jag antar att ni inte orkar läsa mer detaljer om min morgon, så jag ska hoppa över den delen ;)
När skolan var slut fick jag och Potatis vänta ungefär en timme innan vår extra-sånglektion började. Medans vi väntade åt vi nyköpt choklad och festis medan vi dog av garv över det vanliga "dethärkanbaraenhörningarochpotatisarförståsigpå"-flummet. Och pewdiepie, vars ansikte såg ut som en potatis när han upprapade gånger misslyckades med spelen han spelade. Och som om inte det var nog med lycka för oss;
Ungefär klockan 15:38 slutade lektionen och vi var fria att gå hem. Men min buss skulle inte komma fören om en timme, och Potatis buss om en halvtimme. Så vi sprang omkring i skogen precis intill skolgränsen medan vi väntade. Skratt är inte den bästa beskrivningen av ljuden vi gav ifrån oss, men det är det närmsta man kan kalla det i ord. Tillslut kom vi på en överdrivet flummig idé: Potatis skulle gömma sig bakom träden närmast skolgården, och när någon gick förbi skulle hon gnägga som en häst. När jag hörde ljudet skulle jag hoppa fram från mitt gömställ lite längre bort, ställa mig framför personerna som gick förbi och ropa "YOU SHALL NOT PASS!" och viffta lite med en stor trädgren.
Till en början fick jag bara folks föraktfulla blickar innan de skyndade förbi, men så kom en barnfamilj och mamman log mot mig, som om hon skulle börja skratta. Det var lite rörande, men jag är lite bedrövad över att jag inte lyckades få någon att öppna munnen och skratta på riktigt. Tillslut gick en kille jag kände igen förbi. Någon jag nog inte ens har pratat med förut. När han gick förbi satt jag på huk bredvid Potatis vid hennes gömställe med min gigagantiska kvist och hann inte hoppa fram. När våra blickar möttes insåg jag att den där bitch-blicken han hade var till mig. Då började jag garva igen. Folk tror att jag är dum i huvet, men saningen ät att jag är lite små-galen. Och det här inlägget blev några sengångare längre än jag hade tänkt, så nu måste jag sluta. Hoppas du inte slutade läsa vid "Det började med", för den här historen är så ointressant och onödig att alla kommer beundra min dumhet och äta min pannkaka när de läser detta. Cuz that's what potatoes do.

HÄRRÅ!    
//Enhörningen

















YOU SHALL NAAAT PAAAAAAAAAAASS!!!! C:<

Yo, mästarbloggarn här! Jag hoppas att ingen läser min blogg än (fett me blargh), och jag hoppas att jag kommer blogga någe mer innan jul. Lovar inget, men jag ska försöka. Like a potato.
Jag ville att det här inlägget skulle bli överdrivet-elefant-långt (några meningar längre än det förra inlägget), så nu måste jag komma på några fler grejor att skriva om innan jag tråkar ut mina få läsare med all denna onödiga text som jag hittils skrivigt. Blargh, palla skriva ännu mer skit. Men jag har faktiskt en viktig händelse att berätta om innan jag avslutar;
Idag hittade jag världens underbaraste bild medan min gode vän Potatis kollade sin facebook:

Så djupt, så sant, så underbart!

Att bero på min potatis-kompis så har jag en hälsning, om du läser, Potatis:
Party Poppers – Do You Like Waffles - Extended

Have a nice life!  
//Enhörningen

Hej. Nu har jag en ny blogg. Yeey..
På riktigt, det ska bli kul att se om jag på riktigt klarar av att skriva här mer än en gång i halvåret. Så önska mig lycka till, och jag önskar dig detsamma med vad du nu kan behöva lycka till.
Ha ett bra liv! C: