Vi pratade om saker vi skulle kunna välja bort idag i skolan, vilket var rätt intressant. En kompis och jag disskuterade vad som var nödvändigt och vad man kan klara sig utan, och vi hade ganska lika åsikter angående det mesta.

Men det var en sak vi inte kom överens om: hurvida en fri klädstil är viktigare än en fri musiksmak.
Min kompis menade att musik är någonting man klarar sig utan. Jag tyckte raka motsattsen: Hur kan man överleva utan musik? Blir man inte galen då? Jag blir nog det.. Fast jag är redan halv-galen. Jag tror att musiken påverkar mitt humör mer än något annat.
Men jag förstår ju att vissa vill ha en egen klädsmak också. Jag tycker bara att det inte är riktigt lika viktigt som musik.
Tur att vi inte behöver välja påriktigt, det hade blitt ett hää..-stsko.
Komentera gärna om du har egna åsikter! Älskar kommentarer!

Ps: Jag veeet att jag börjar bli oflummig, men... Mitt liv har börjat tappa sitt magiska glitter nu! Och jag vet inte vad jag ska göra åt det! Det kanske kommer tillbaka nån dag... Och jag tänker inte växa upp, utan min dåliga humor är jag ju bara en femtonårig, omogen skitunge! Det går jag inte med på att bli.
Nu ska jag gå och hitta mitt försvunna glittret. Harre gött tillsvidare c:

//The (oflummiga) Unicorn